La vida Linda

Varför är här så mycket människor och kommer jag någonsin att få en lugn stund igen? Den tanken tänkte jag ett par gånger då vi strosade runt Midtown i går på dagen. Det är otroligt att en så här stor stad kan fungera. Hur kan alla de här människorna ha tillgång till mat och vatten? Och varifrån kommer alla färska råvaror?

Jag har varit i New York en gång förut, men kanske är det med städer som det är med böcker. När man upplever dem en gång till i ett nytt skede av livet blir resultatet helt annorlunda.

För en kort stund hade jag för mig att jag nog kom ihåg hur staden var uppbyggd, men efter jag navigerat fel fyra gånger kom vi överens med Dennis om att följa hans lokalsinne i stället. Män har ju flera fördelar i livet och lokalsinnet är ett av dem.

Den oändliga staden är ändå rätt lätt att navigera i. Gatunamnen och rutsystemet underlättar mycket.

Vi tog oss till Times Square var man fick fotografera sig med en cowboy i kalsonger. Alla väljer vi olika vägar i livet.

I Times Square kändes det som om vi var på en annan planet. Jag och Dennis råkade se en stor reklam som nu och då filmade de människor som stod och tittade på reklamen. En stor klunga tokingar stod och hurrade när de såg sig själva på den stora skärmen. Först verkade det patetiskt men fem minuter senare stod jag där själv. Hurrandes. Viftandes.

Vi gick till Bryant Park och tittade på när människor åkte skridskor i en liten rink mitt i stan. Jag funderade på att ta ett åk själv tills jag såg den långa kön som ringlade sig kring kvarteret.

“Det handlar om utbud och efterfrågan”, sa Dennis då han analyserade den oändliga kön till skridskoplanen.

Men rätt så trevligt såg det ut.

På kvällen pausade vi i Koreatown och åt middag. Dennis fortune cookie varnade om en hungrig panda och min uppmanade mig till att leva lyxliv: ”Take that luxury way, what you spend will get payed back”. Vem vet, kanske den har rätt?

Vart man än vänder sig möts man av vackra vyer. Gott nytt år från New York!