La vida Linda

I dag är det måndag och min första arbetsdag i New York. Det här året kommer jag att praktisera vid Scandinavia House här på Manhattan och allting börjar i dag. Det är så spännande att jag måste försöka tänka på annat för varje gång jag tänker på att promenera in på min nya arbetsplats blir jag tokigt nervös!

I går provåkte vi min nya arbetsväg och tittade in hos Scandinavia House som ligger på Park Avenue. Vi kikade runt i deras skandinaviska gift shop och jag tänkte på hur konstigt allting känns nu och på hur vardagligt det snart kommer att kännas. Man vänjer sig vid allting.
…

Vad förväntar jag mig av det här året?

Jag hoppas att jag under det här året kommer att bli allt mer extrovert och öppen. Som finne är det lätt att ibland bli skygg när främmande människor talar till en men här i USA går sådant inte för sig. Hoppeligen blir jag lite mer jenkki genom att dagligen få arbeta och kommunicera med amerikaner.

Det här året vill jag bli ännu mer självsäker och handlingskraftig. Till mina arbetsuppgifter vid Scandinavia House hör att jag får vara med och organisera organisationens kulturevenemang. Det här året hoppas jag på att få lära mig mer om att koordinera människor och tillställningar.

Jag vill fotografera varje dag! I år tänker jag ta bilder så ofta som jag bara kan och om allting går som jag vill kommer jag också att kunna använda mig av min kamera på Scandinavia House. Bilder från evenemang och tillställningar är nästan alltid uppskattade och i år hoppas jag på att kunna bidra genom att fotografera för organisationen.
…

 Under veckoslutet vandrade vi genom hela Central Park. Det har varit otroligt vackert väder och mitt på dagen värmer solen.

 På de flesta parkbänkar i Central Park hittar man en liten hälsning.

De här ståtliga träden blir säkert ännu vackrare på våren. Jag ser också fram emot att få se körsbärsträden blomma.

I går åt vi världens godaste burgare på ett ställe som heter Bareburger. Bredvid oss satt ett härligt par från Delaware som berättade att de kommit till New York för en vecka för att gå på Broadway varje kväll. Vi berättade för dem om Finland och de berättade för oss om sin hemstat. Varför talar man inte oftare med okända människor?

Som side dish till våra burgare valde vi pickles och slaw. Jag ville egentligen ha lökringar och franskisar men fick kompromissa med Dennis. Som tur innehöll min burgare ett lager med både lökringar och french fries! En riktig succé!

Här sitter jag och myser på min metrostation 145 Street. Jag bor i norra Manhattan men kan ta mig till Scandinavia House på en halvtimme.
”Oj, bor du så högt upp? Finns det alls några vita människor där?”, frågade en New Yorkare som vi träffade på lördagen.

I metron kan det hända vad som helst och i bland får man ta del av en uppvisning på vägen in till centrum.