La vida Linda

Jag har nu arbetat tre dagar här i New York och allting känns så nytt och spännande. Den första dagen var jag riktigt nervös men nervositeten lade sig snabbt då jag fick ta av mig jackan och hälsa på personalen. Mina kollegor är så trevliga och de tog emot mig med stora leenden och en grundlig rundvandring av huset på Park Avenue. Efter rundvandringen satte vi oss ner och gick igenom verksamheten och de evenemang och uppgifter som kommer att beröra mig.

En stor del av mina uppgifter kommer att vara att organisera, planera och genomföra evenemang för unga vuxna i New York. Helst med nordisk anknytning. Om någon av er har tips på spännande nordiska designers, företag, restauranger eller artister som befinner sig i staden så får ni gärna tipsa mig. All hjälp kommer att behövas, men vilket fantastiskt år det kommer att bli!

I går efter jobbet gick jag och Dennis till operan för att mingla med kultureliten här i New York. Vi såg Puccinis La Bohème på The Metropolitan Opera och det var en rejäl upplevelse och en av de mäktigaste uppvisningar jag någonsin sett. I ett skede var den gigantiska scenen uppbyggd som en liten by och i den lilla byn kryllade det av människor, små butiker och restauranger. Kulisserna var så stora att de kunde fungera som en verklig by under de dagar som de inte används.

…

Scandinavia House ligger i Midtown på Manhattan. Huset byggdes år 2000.

Organisationen har nu fått ett eget Instagramkonto! Ni kan följa oss under namnet @scanhouse.

Redan första dagen hade jag ett eget visitkort. En vän som arbetat inom museiverksamhet i Chicago berättade att visitkort är otroligt viktigt i Jenkkina. ”Jag har aldrig fått så många visitkort som när jag arbetade i USA och till slut tyckte jag det blev riktigt pinsamt att inte kunna ge ett tillbaka”, berättade han och uppmanade mig till att skaffa ett så fort som möjligt.

På väg mot operan knäppte jag bilder på Dennis. Det här fotografiet tycker jag att känns väldigt New York!

The Metropolitan Opera var en fantastik byggnad! 

Under pausen bad vi en kvinna ta en parbild på oss. Dennis var fin i sin fluga. Jag älskar faktiskt flugor.

Plötsligt började alla applådera och vi tittade ner mot restaurangen. Där pågick ett frieri som tydligen fick ett lyckligt slut. Det kändes allt väldigt amerikanskt men jag blev ändå lite rörd.