Ingenting blir någonsin som jag tänkt mig och jag har insett att min framtid är totalt omöjlig att förutspå. Ödet kastar mig hit och dit och jag blir alltid lika förvånad och överraskad. Positivt överraskad.
När jag flyttade till New York trodde jag att jag skulle ha svårt för att hitta nya vänner. När jag flyttade till New York trodde jag att jag skulle ha tid för att läsa alla de böcker som jag aldrig hann läsa där hemma. När jag flyttade till New York trodde jag att jag skulle leva ett år i ett långdistansförhållande.
Ingenting blir någonsin som jag tänkt mig.
Jag börjar inse att det finns vissa saker som bara är meningen. Och den här härliga tiden i den här underbara staden är en av dem. Jag lär mig nya saker om mig själv varje dag. Jag växer så det knakar. Jag är självständig och jag lutar mig inte mot någon.
..
Den här veckan fick jag möjligheten att åka upp till toppen av The Chrysler Building. När jag såg utsikten knöt det sig i magen samtidigt som rysningarna vällde ut över min ryggrad.
Min härliga kollega besökte en tandläkare i The Chrysler Building och tog med mig som moraliskt stöd. Jag passade på att ta bilder av utsikten medan hon gick till sin mottagning.
På vägen hem fotograferade jag den vackra solnedgången och New Yorks oändliga ström av gula taxibilar.
Det här är Nicola! På torsdagen hade jag glädjen att få fotografera Nicola utanför Scandinavia House. Nicola arbetar som skådespelare och regissör och en torsdag varje månad håller hon en dockföreställning på Scandinavia House. Nicola och jag blev bästisar direkt!
Jag blev så glad av att få se Nicolas föreställning. Hon är en sprudlande glad tjej som sprider positiv stämning runt omkring sig.
I biblioteket på Scandinavia House hittade jag den här tidningen. Det är intressant hur banden till hemlandet kan bli starkare när man flyttar utomlands. Själv har jag inte märkt av det särskilt mycket men i bland när jag hör finska eller svenska på stan blir jag glad och tänker ”Vi hör nog i hop lite grann”.
Lördagen spenderades på Ryans rooftop i Nolita, North of Little Italy. Sällan har jag varit med om en så bra lördag.
Det var Chris som ordnade fest på taket. Tack för att jag fick komma!
Jag träffade en massa härligt folk och knäppte bilder för brinnande livet.
Utsikten från hustaket var perfekt. Människorna var härliga och i högtalarna spelades skön musik.
Taylor och Niki visade sig vara härligt festliga tjejer. Kolla vilken fin stämning det är i den här bilden!
Efter en stund var det dags för limbo!
”Kan ni snälla skratta?”, ropade jag för att få till en riktigt kalasig bild.
Festen på hustaket var en fantastisk idé! Jag hoppas jag får uppleva flera, flera takfester under den här våren.
Det är så härligt med människor som kan njuta av stunden.
”Det här är din stad!”, sade jag till Matt. ”Den här bilden är ett klart bevis på att du äger de här gatorna”.
Jag älskar att fånga skratt på bild. Äkta härligt högljutt skratt är det vackraste som finns.
Det kändes verkligen som om vi ägde New York den här eftermiddagen på taket. Solen värmde, ölen svalkade och alla mina sinnen var alldeles fjäderlätta.
Staden var lugn, varm och inbjudande. Sköna vibbisar helt enkelt.
Nedanför oss fortsatte livet som vanligt. Men uppe på taket hade tiden stannat upp.
”Det ser verkligen ut som om ni lever det amerikanska livet”, sade jag till Scotty och Chandler. De här bilderna kunde vara en del av en fotoutställning med namnet ”This American Life”.
Matt höll med och gick och hämtade mera öl.
Alla iakttog när skumvinet skulle korkas.
En blå mur skiljde åt vår fest från resten av världen.
Andrew har ett ansikte som gör en glad. Han är också väldigt lätt att fotografera. Jag gillar hans ansikte.
Det finns så mycket som jag gillar. Som öl och att ta bilder med fokus och blurr.
Det här är New Yorks senaste superhippa pojkband ”Too Many Directions”.
Ryan tog det riktigt lugnt i solskenet.
”Ta en bild på mig!”, hojtade jag. Photo credit: Ryan Cousins.
Vi tog oss till marknivå för att införskaffa proviant. ”Det ser ut som om ni skulle befinna er i The Hamptons!”, sade jag. Utan att någonsin ha varit i The Hamptons.
Den här filuren sålde kaffe i ett café i Nolita. Jag gillar hans look.
På torsdag gick jag och såg en till crossfit battle på mitt gym i Midtown.
Crossfit är lätt den bästa form av träning jag stött på hittills. I varje fall på mitt gym var det är så bra fiilis att man bara vill komma tillbaka dag efter dag.
Och så får man se muskler överallt! Jag har aldrig tidigare lärt känna så många vältränade människor.
Mitt crossfit gym Solace är ett alldeles härligt ställe. Jag är så glad över att jag hittat dit!
Godnatt kära New York! Nu är det dags att sluta ögonen och inleda en ny härlig vecka i storstaden.
Det här är veckolsutets sång. Alltid när jag hör den kommer jag att tänka på hustaksfesten i Nolita.
Blir lika glad varje gång du uppdaterar. Och lite avundsjuk också, hehe. Härligt! 🙂
Oj tack! Vilken fin kommentar. I bland blir jag avundsjuk på mig själv och försöker påminna mig själv om att njuta. 🙂
I’m a strong independent woman, you cannot just push me around!
Exactly :’D Never be pushed around.. except if it’s in a shopping cart!
Att hänga med kaverin i solen och känna på hur våren kommer och hela världen väntar med nya och roliga äventyr…ja, det är livet.
Visst är det? Jag är så glad att jag åkte i väg på det här äventyret.