La vida Linda

Det har gått en vecka sedan jag landade på amerikansk mark och sakta men säkert börjar jag känna mig som mig själv igen. Att åka hem till Finland var en emotionell upplevelse och under resan insåg jag hur otroligt mycket jag saknar mitt hem. Och människorna som alltid finns där för mig.

Sedan början av året har jag sagt att jag varit hög på livet i New York och kanske är det nu jag börjar nyktra till. Under min visit i Norden insåg jag att världen i lilla Helsingfors är minst lika fin som världen här borta. Och jag önskar verkligen att jag kunde vara på flera ställen samtidigt.

Men kanske är det så att allting har sin tid. Och vår tid kommer.

Det är söndag i New York. Regnet faller utanför fönstret och i hörlurarna spelar Håkan Hällström. I går var jag på Gramercy Theatre och såg honom uppträda live här i NYC. Det var magiskt och jag grät när tonerna till ”Din tid kommer” började spela i den svettiga lokalen.

Hur kommer det sig att Håkan alltid sjunger om just mig och mitt liv?
..

Under min underbara resa genom Norden spenderade jag två dagar i Tallinn tillsammans med Kulturfondens praktikanter. Vi åt gott, sov gott och gjorde roliga studiebesök i den härliga staden. Det var en otrolig glädje att få ta del av praktikantseminariet i Tallinn. Tack Kulturfonden för att ni bjöd med mig!

I Tallinn fick jag träffa fantastiska praktikanter som befinner sig i en liknande situation som jag. Vi talade om hur det är att göra praktik utomlands, vilka problem man kan stöta på och hur det lönar sig att tackla dem.

Ljuvliga Stina som gör sin praktik i London var sprallig och glad! Hon kommer att gå så långt, den där Stina!

Vi använde vår lediga tid till att promenera runt i Tallinns gamla stad. Det är så vackert där. Jag skulle verkligen kunna bosätta mig innanför den maffiga stadsmuren i Reval.

När jag vandrade runt de kringliga gatorna och kände kullerstenarna under mina fotsulor tänkte jag att jag nog alltid kunde leva så här. Jag vill resa runt, göra studiebesök i vackra städer och lära känna härliga nya människor. Varje dag.

Idanen gör sin praktik i Tallinn, Estland och visade oss runt i sin nya hemstad. Tack för att du tog så väl hand om oss!

Tuffa Milia gör sin praktik i Danmark och är en tvättäkta konstvetare. Det var roligt att få lära känna varandra och varandras organisationer. Vi arbetar alla med väldigt liknande uppdrag.

Ett av våra studiebesök var hos Nordiska rådet i Tallinn och Christer Haglund tog emot oss och visade oss runt på kontoret. Christer talade om hur viktigt det är att knyta kontakter utomlands och jag kände att det verkligen är det jag gör just nu. Och vad bra det känns!

Härliga Anna-Emilie hade gjort sin praktik i Oslo och berättade om hur det kan vara att bo i Norge. Jag vill också bo i Norge någon dag.

Jag är otroligt tacksam för den fina tid som vi fick tillsammans i Tallinn och jag hoppas jag får träffa er alla igen!

Under seminariet åt vi gott varje dag! Vilken kalasig tid.

Anu Laitila från Finlandsinstitutet i Estland tog emot oss med varma välkomnande ord och berättade om sin spännande arbetsplats. Stort tack till dig Anu!

Finlandsinstitutet var beläget i den centralaste delen av gamla Tallinn. Det var ett fint besök och jag är så tacksam över att jag fick vara en del av den här resan. Men nu vill jag ju göra det igen.

När vi var klara med Tallinn tog jag båten över till Helsingfors för att hänga med de här underbara änglarna. Tack för att ni alltid är där för mig. Tack för att ni finns!

Anuunisen tillagade en drömsk middag med sparris och lax. Till förrätt smaskade vi på de här godbitarna med bacon och mögelost. Oj vad jag önskar att jag kunde göra det här varje veckoslut. Eller åtminstone en gång i månaden. Jag saknar er!

Jag nappade en prima bild på den här härliga tösen. Anna är alltid den bästa av värdinnor.

Jag uppskattar ert sällskap ännu mer nu när jag har varit borta hemifrån så länge. Tack för en underbar kväll i Helsingforsnatten.

”Stig till toppen av världen där änglar leker”, sjunger Håkan Hällström. Och visst vet han vad han talar om. Världens finaste Venuunisen och jag!

Nästa morgon gick jag och turistade i min egen stad. Jag älskar Helsingfors.

Från Tornis terass kunde jag se ut över Nya Studenthuset, var vi kikade in på fest natten till lördagen.

”Du har då alltid varit en sådan romantiker”, sa min första pojkvän då jag träffade honom på efterfesten på Åbo Nation och jag fick för mig att upplysa honom om alla de känslor som virvlar omkring i mig just nu. Och visst är det sant. Jag kommer alltid att vara på jakt efter den bästa av världar. Men om man inte är romantiker, vad är man då?

Jag åkte hissen ner från Tornis terass, tog en sväng via Havis Amanda och tänkte på alla de fina stunder som avnjutits i den sköna damens närhet. Nu har det ju firats Valborg här hela veckoslutet och ojoj vad det har varit jobbigt att följa med alla festligheter på sociala medier. Det har ju sett så förbaskat roligt ut.

Som tur hade jag Håkan som väntade på mig här i NY. Det var ju ingen tokig Valborg heller, precis.

Håkan sjöng ”Din tid kommer” och mitt hjärta slog volter. Jag har känt mig lite ur balans sedan jag kom hem till NYC och jag har tänkt mer och mer på Finland och livet där borta. Men när Håkan sjöng visste jag att allting skulle bli rätt igen. För jag visste ju att han sjöng om mig.

Res dig efter varje smäll! Din tid kommer!