La vida Linda

Mitt liv har aldrig varit så här spännande förut och mina dagar har aldrig förr varit fyllda med så många nya intryck. Ändå envisas vardagen, och de obetydliga bekymren, med att dyka upp på kalaset ibland. Oklart vem som bjöd in dem.

Ibland önskar jag därför att jag kunde kontrollera mina tankar och känslor. Välja och vraka bland kärlek och eufori och alltid vara närvarande i stunden.

När jag tänker så här inser jag att jag ju faktiskt delvis kan det.

• Tänk positivt, och din värld blir plötsligt ljusare.
• Var öppen, och du ser människorna runt omkring dig.
• Våga, försök och försök igen tills du lyckas.
• Stressa inte för potentiella problem bara för att de möjligtvis kan dyka upp i framtiden.
• Var tacksam för att du är frisk, fri, ung och kry.
• Var tacksam för att du är du.

Jag försöker minnas det här varje dag. För jag vet ju att det är sant!

I dag är det söndag och jag har hoppat på en fullpackad buss och åkt ner till D.C. I huvudstaden ska jag delta i ett fem dagar långt ledaskapsseminarium för internationella praktikanter i USA. Jag är spänd, glad och tacksam och även om världsliga små bekymmer försöker sätta krokben för mig i bland, är jag så glad över att vara här. Här och nu!

Vi har haft de mest spännande evenemangen tillsammans med jobbet och jag har lärt mig otroligt mycket. För en vecka sedan öppnade vår nya utställning, Another North. Vi ordnade stort kalas och flera av mina nordiska vänner kom och hälsade på. Vilken otrolig glädje det var att få umgås med vänner på min vackra arbetsplats.

Liv är en så fin tjej. Och hennes stora röda hår blir alltid vackert på bild. Jag är så glad över att jag fått träffa så många fina människor här borta. Ibland får det mig att tänka på den stora världen. Och på hur många fina människor det finns att träffa där ute. Helst vill jag ju träffa allihop!

Vår nya utställning Another North är gripande och färgerna talar verkligen till mig. Flera av våra besökare har beundrat utställningen och jag måste säga att jag verkligen beundrar min kollega Ari som har satt ihop hela karusellen. Det ligger sådana mängder arbete bakom en utställning men hon har skött allting smidigare än smidigast. (Se alla bilder från evenemanget här.)

Vackra Charlotte kom också på besök. Varje gång som jag umgås med Charlotte försvinner alla mina negativa tankar direkt. Kvar blir bara fredagseufori och New York-lycka!

En dag efter jobbet gick jag och min kompis Benjamin på en utomhus workout i Central Park. Det var en vacker dag och vi samlades i parken för att göra burpees och situps tillsammans.

Han har alltid så många bra ideér, den där Benjamin!

Den första delen av träningspasset gick ut på att dansa fritt och med inlevelse. De som dansade ”mest” fick gratis träningskläder i present. Jag dansade som bara den, ska ni veta, men jag vann ingenting. Efter träningen sköt de ut toppar mot publiken. Jag tog ett stort jävla skutt och fångade en av topparna i luften. Så kan det gå!

Parken var vacker och varm och jag insåg att jag inte gått omkring i Central Park sedan januari då jag landade på amerikansk mark. Det får det bli slut på! Jag röstar för picknick och söndagspromenader från och med nu!

Jag svär på att tiden i New York går fortare än någon annanstans i världen. Jag hinner inte med och dagar, veckor och månader susar förbi. Det finns så mycket att se och uppleva och samtidigt måste man hinna sova, äta och duscha. Hur folk klarar det vet jag inte. Hur folk klarar sig utan det vet jag inte.

 Jag har fått fånga så många fina ögonblick i den här staden.

Det här är jag och jag är en glad typ. Det säger alla.

Men visst är det så att man inte alltid kan vara euforiskt glad, hela tiden? Och visst är det så att man ibland måste få känna sig lite nere? Också om man är i New York. Och också om man är ute på äventyr. Och också om allting är jätte bra, egentligen.

Det är nästan chockerande hur många fina människor det finns i den här världen. Förra veckan hade jag den stora glädjen att få träffa en till. Det här är den samiska rapparen SlinCraze. Slincraze kom till New York för att uppträda på FN och jag är så glad för att jag fick vara med på ett hörn och ta del av alltihop. I samband med konserten visade vi dokumentären Arctic Superstar, som handlar om SlinCraze, här på Scandinavia House. Filmen är otroligt rörande. Om ni har möjlighet, se den!

Simen Braathen har regisserat filmen Arctic Superstar och var på plats i NYC då filmen fick sin USA premiär på Scandinavia House. Simen var en underbar typ och efter filmvisningen deltog han i en Q&A och svarade på alla våra frågor. Filmen Arctic Superstar fick mig att skratta, gråta och rysa vid flera, flera tillfällen.

Filmen handlar om SlinCraze, en samisk rappare från Nordnorge, som valt att satsa allt på musiken. I dokumentärfilmen talar SlinCraze om sin tuffa barndom, om mobbning och om att tvivla på sig själv. Han berättar om hur det känns att se sig själv i spegeln och bara höra negativa kommentarer och skällsord. Och han berättar att han önskade att han hade en spegelbild som uppmuntrade honom. Vad säger din spegelbild?

Efter filmen och konserten tog jag en suddig selfie med SlinCraze och min fantastiska vän Andrea som gör praktik på FN den här våren. Det kändes tufft att få umgås med min nya stora idol direkt efter att ha sett dokumentären. Det gjorde upplevelsen ännu starkare.

Nästa dag var det dags för ännu fler härliga evenemang och jag tog G-tåget ner till Greenpoint i Brooklyn för att delta i en lanseringsfest för det norska designföretaget OPE. De två norska designerna hade bakat kanelbullar till hela kalaset och min fina vän Eli från det Norska konsulatet såg till att nappa en bulle medan de fortfarande var varma.

Det här är Eirik. Eirik är en av OPE:s två designers och har kommit till New York för att ställa ut sina verk under New Yorks designvecka. Tack så mycket för kanelbullarna och stort lycka till! (Se alla bilder från evenemanget här.)

På lördagen var det dags för att spendera äkta kvalitetstid med det här underbara gänget. Vi traskade runt i East Village och njöt av den fina dagen. Amoy, Rebecca och Caitlin, tack för att ni tar mig med på äventyr!

Caitlin hade världens vackraste sommaroutfit på sig och varje bild jag knäppte på henne blev magisk.

Jag kommer nog aldrig att sluta fotografera avenyerna i den här staden. Varje gång jag ser byggnaderna skymma till i ändan av en oändlig ström av gula taxin vill jag fånga dem på bild.
Vackra Rebecca i solnedgången. I bakgrunden skymtar Jersey City.

I dag på morgonen tog jag mig till en busshållplats nere i Midtown. Det var nämligen dags för mig att åka till D.C. för att delta i ett ledarskapsseminarium med andra internationella praktikanter. Gud vad spännande! Den här vackra vyn fångade jag på bild utanför Baltimore.

På bussen träffade jag andra praktikanter som också var på väg till I-LEAD 2016.

Jag fick en massa härligt seminarium-stuff! Bilden är tagen i mitt rum här på American University var vi kommer att bo fram tills fredag.

Vi passade på att upptäcka campus! American University är så vackert.

På kvällen åt vi välkomstmiddag och lekte musical chairs. En stor tid av kvällsprogrammet gick också åt till att lära känna varann och vi fick välja ett par, titta varann i ögonen och berätta hemlisar. Det var alldeles fantastiskt! Och jag ser verkligen fram emot de kommande dagarna här i D.C.

Efter middagen fick vi som uppgift att beskriva det käraste minne man har för sin bordskamrat. Jag berättade att mitt vackraste minne är att jag är förälskad och skrattar.

I hörlurarna spelar den här fantastiska låten. Lyssna på den om ni har tid.