I tre veckor har jag varit på resande fot i de amerikanska sydstaterna. Jag har cyklat längs med Bourbon Street i New Orleans, skrattat så jag gråtit i Nashville, beundrat vattenfallen i Tennessee, hittat en ny familj i Atlanta, levt loppan på Floridas stränder och förälskat mig i Charleston, South Carolina.
Att resa på egen hand har varit en av de absolut bästa upplevelser som jag någonsin har varit med om. Jag har träffat de mest fantastiska människor och jag har knutit vänskapsband som jag hoppas kommer hålla livet ut. Jag har njutit av varje sekund och i dag känner jag mig starkare, självsäkrare och lyckligare i mig själv.
Innan jag åkte var jag skraj och rädd. Jag var rädd för att känna mig ensam och jag var orolig för att jag skulle rådda till saker riktigt ordentligt. Men när jag nu sitter här på flygfältet i South Carolina, i väntan på att boarda planet som ska ta mig till New York, vet jag att jag kommer att åka på många solo-resor i framtiden.
Jag vet inte vart livet kommer att bära efter mitt år i USA, men i dag jag känner mig redo för alla framtida äventyr!
I New Orleans var livet en fest och jag började min resa med att vandra omkring längs med de färggranna gatorna. New Orleans är den enda staden i USA som tillåter alkohol på allmän plats och de har till och med utvecklat så kallade drive through daiquiri affärer. Ingenting är förbjudet på stadens huvudgata Bourbon Street.
För två nätter tog jag del i galenskaperna. Jag lät mig slukas av Bourbon Street och blev en del karusellen som kallas The French Quarter. Jag kvävde den olidliga hettan med högljudda skratt, jazzmusik och billiga sockerdrinkar. Jag ropade från balkongerna, klädde mig i pärlhalsband och blev vän med vartenda leende som mötte mig i dimman.
Det är lätt att förstå varför den här staden är så älskad. Men rätt snabbt började jag känna en besk smak i min mun. Allt för många leenden var sorgsna och tomma. Och skratten ekade ihåligt till takten av den trötta gatumusiken.
Staden är fylld med hemlöshet och människor som tappat bort sig själva. Staden är fylld med missbruk och mörka livsöden. Samtidigt är New Orleans ett självklart resmål för festande turister och svensexor.
För att ta mig omkring hyrde jag en cykel. Jag älskar att cykla så mycket att gör ont. Det gör mig så lycklig att sväva omkring i de vackra omgivningarna samtidigt som vinden tar tag i mitt hår!
Utanför New Orleans finns det en otroligt vacker natur som jag fick glädjen att upptäcka under min sista torsdag i staden. Jag åkte i väg på en rundtur i sumpmarkerna och besökte en underbar herrgård som heter Oak Alley Plantation. På rundturen träffade jag världens finaste familj från Long Island, New York. Tack för att ni tog hand om mig under vår eftermiddag på Louisianas landsbygd.
A week in #Louisiana made me fall in love with southern hospitality and sugar covered beignets! @workandtravel #NOLA pic.twitter.com/yuR0XqG326
— Linda Haglund (@LindHaglund) July 22, 2016
Jag älskade varje dag som jag spenderade i NOLA, men jag kände mig redo för nya äventyr då det slutligen blev dags för mig att åka vidare till Nashville, Tennessee.
Jag packade min väska och hoppade på ett flyg upp till Nashville, det andra stoppet under min resa genom sydstaterna.
I Nashville trivdes jag som fisken i vattnet. Staden är fylld av glädje och musik och vart man än vänder sig ser man cowboyboots, korta jeansshorts och långa lockiga hårsvall.
Staden är en knytpunkt för Amerikansk countrymusik och i gathörnen sjöngs det ballader och spelades gitarr.
Jag förälskade mig i Elvis!
Och njöt av livet, semestern och härligt sällskap på Nashvilles balkonger.
Efter Nashville hyrde jag en bil och körde genom Appalacherna, en bergskedja som sträcker sig igenom östra Tennessee.
När jag än kände för det hoppade jag ur bilen för att fotografera, filma, snappa och upptäcka. Det var ju bara jag. Och jag hade all tid i världen.
På vägen genom Tennessee hälsade jag på de svenska praktikanterna Elin och Oskar som arbetar för Permobil i staden Lebanon. De bjöd mig på lunch och berättade om sin spännande tid i USA. Tack för att ni tog emot mig!
I Tennessee såg jag också till att besöka det otroligt vackra vattenfallet Cummin Falls. Jag simmade i det varma vattnet samtidigt som jag oroade mig för att väta ner min kamera.
Thank you beautiful #Tennessee for volunteering yourself to showing me what relaxing is all about #TheVolunteerState pic.twitter.com/PW9FTXsn1i
— Linda Haglund (@LindHaglund) July 26, 2016
I Atlanta spenderade jag en natt på ett motel utanför centrum. På kvällen gick jag ut för att upptäcka omgivningen och efter en stund hamnade jag på en bar var några lastbilschaufförer hade samlats för att spela biljard. Lite småskraj utmanade jag den största chaffisen, Big Dave, till ett spel, och medan vi kämpade runt biljardbordet råkade vi bli de bästa av vänner. Big Dave log sitt stora tandlösa leende och hojtade till av förtjusning då jag lade in kula efter kula. I slutändan utropades jag till vinnare och Big Dave gav mig en stor kram och ett nytt smeknamn.
”Varje gång du spelar biljard i framtiden vill jag att du ska berätta för din motståndare att du heter Knuckles”, sa Big Dave med ett skratt och tillade att jag nu var en del av hans familj.
Om det är något jag lärt mig under den här resan så är det att man aldrig ska döma boken efter pärmen.
Thank you Waffle House and district manager Allison for an amazing breakfast here in Valdosta, Georgia! @WaffleHouse pic.twitter.com/Z5ZPqrxeG7
— Linda Haglund (@LindHaglund) July 27, 2016
Jag körde genom Cookeville, Chattanooga, Atlanta och Valdosta tills jag kom fram till Florida. I Florida bosatte jag mig hemma hos Nils och Olle i St Augustine och njöt av livet.
Nils och Olle arbetade under dagarna och jag använde tiden till att bada i poolen och vandra omkring på stranden. På kvällarna upptäckte vi St Augustine och på veckoslutet gjorde vi en roadtrip ner till Orlando, Florida!
Jag kunde lätt ha stannat i St Augustine för alltid.
Stränderna var vackra, solen sken varenda dag och sällskapet var minst sagt världsklass.
Det kryllade av snäckor som bara väntade på att bli upplockade.
Och i det tropiska naturreservatet sprang vi på de mest skräckinjagande av spindlar.
Stadskärnan i St Augustine är otroligt vacker. Det var fruktansvärt roligt att få gå omkring på de små gatorna och kika in i söta affärer. Och var femte minut påminde jag Nils och Olle om hur lyckligt lottade de är som får bo i St Augustine.
Nils och Olle sa att jag fick stanna så länge som jag ville, men på måndag morgon var det dags för mig att köra vidare till Charleston, South Carolina.
Charleston, i South Carolina, var en av de vackraste städer jag någonsin besökt.
Vart man än vände sig såg man utsökt arkitektur, grönskande natur och trevliga människor.
Charleston är en av de äldsta städerna i södra USA och grundades år 1670 till äran av Karl II av England.
Jag använde eftermiddagarna till att vandra omkring, upptäcka stadskärnan, cykla i parkerna, njuta av strandlivet och se ut över havet. Charleston har allt man kan önska sig av en stad. Dessutom råkar de härligaste av människor ha bosatt sig just där. Jag skulle åka tillbaka när som helst.
Efter tre veckor i sydstaterna kändes det vemodigt men spännande att återvända hem till New York. I bagaget hade jag nu med mig nya vänskapsband, ett löjligt starkt självförtroende och fantastiska berättelser från mitt livs första soloresa!
Under min resa lyssnade jag varje dag på låten Follow The Sun av Xavier Rudd. Låten blev en symbol för min upptäcksfärd genom sydstaterna och varje gång jag hör låten kommer jag att tänka på mina orosfria dagar i den subtropiska hettan i Louisiana.
.
.
Här nedan hittar ni resans hela spellista. Låtarna snubblade jag över längs med vägen, när jag tog mig från stad till stad. Till exempel låten Runaway av Kanye West kom till mig under en ljuvlig middag på en Vietnamesisk restaurang i Charleston, South Carolina. Ljuva tider, mina vänner! Ljuva tider.
.
Här bloggar
Linda Haglund tar med sig kameran vart hon än går. På La vida Linda bloggar hon från vardagen. Följ med på äventyr!
Helt fantastiskt, är min första rektion men vill läsa den flera gånger för att få ett helhetsbegrepp av alla foton, känslor och sakinformation.
ÅTerkommer
Wow, vilken resa! 😀
Jag har länge funderat på att resa själv. Men alltid känt mig orolig över det men kände att jag nu fick extra pepp. Så det är mer troligt att jag kommer iväg någon gång. :3
När jag jobbade i Tyskland åkte jag flera veckoslut iväg med bara det allra nödvändigaste i Kånken på ryggen. Jag kunde ta ett tåg till en stad lite längre bort, sen bara gå dit näsan pekade följande folkströmmarna och sen kanse hoppa på en lokalbuss till någon mindre ort. Man kommer folk inpå livet när man reser så. Helt underbart och jag förstår dig sååå bra!
Helt underbart att höra om vänliga vanliga människor som du träffat på din resa. Kanske världen inte är så ond i alla fall som medierna låter påskina. Samtidigt är det intressant att du så djupt reflekterar över mörka livsöden och misär i New Orleans. Där tycks den vara iögonenfallande som kontrast till omgivande välmående. Misären kan vi inte sluta ögonen inför men samtidigt förmedlar du en underbar tro på mänskligheten. Tack för det!
Är det stearinljus som den unga personen trummar med, ett gult och ett orange? Och på ett upp och nedvändt tomt ämbare? Tala om uppfinningsrikedom! Strongt!