La vida Linda

Vem kunde ha anat att året i New York skulle flyga förbi fortare fort? Och vem skulle ha trott att när 2016 kom till sitt slut, skulle jag känna mig mer än redo för att åka hem? Inte jag.

Det här året har jag levt ett drömliv i en av världens vackraste och mest spännande städer, och jag är evigt tacksam för att jag fick möjligheten att åka i väg till NYC. Men när jag skriver det här har jag bara fyra dagar kvar i staden, och om jag ska vara helt ärlig, kliar det redan i fingrarna på mig. Jag vill påbörja mitt nästa projekt! Jag vill flytta hem.

Jag har betalat min sista hyra, sagt hejdå på jobbet, yrat runt i East Village, vandrat Brooklyn Bridge och besökt Top of the Rock. En sista gång. Eller en sista gång för den här gången.

Min kära vän och livspartner Veronica Vaspelin har hängt med på hejdåkalaset och vi har även tagit en sväng upp till Stafford Springs, Connecticut, var vi har lekt prinsessa hemma hos Vaspelinarens släktingar. Där firade vi jul med prime rib och pumpkin cheesecake.

Livet är lätt just nu.
..

Veronica hoppade på flyget i Helsingfors och tog sig över till Nueva Yorka. Och oj vad jag är tacksam för hennes sällskap.

På måndag morgon vaknade vi upp tillsammans och firade mitt nästa steg i livet. Efter ett livsförändrande telefonsamtal stod det klart att jag skulle flytta till Göteborg och hela min kropp och själ gjorde sig redo på en bråkdelssekund. Jag kan inte vänta på att få börja arbeta med nya projekt i GBG!

Veronica är en fantastisk vän och ett underbart resesällskap. Hon lyssnar som en tibetansk munk, berättar som en sagofarfar och skrattar som riktig fåntratt. Oj vad glad jag är över att hon kommit med mig på äventyr!

Vi har vandrat längs med avenyerna och druckit kaffekopp efter kaffekopp. Veronica säger att hon redan saknar det nordiska kaffet och jag fnyser åt henne. ”Amerikanskt kaffe är ju hur bra som helst”, säger jag. Men kan det vara så att jag bara vant mig? Kan det vara att jag bara glömt?

Den sista dagen på jobbet snaskade jag i mig donut efter donut med min chef och drack en smygöl till lunch. Så får man göra när ens arbetskontrakt går ut. Så får man göra när man vill fira att allting kommer till sitt slut.

What an evening! Thank you @FACCNY for a wonderful Christmas Party here in New York. The julskinka, snaps, and company felt just like home! pic.twitter.com/DbRVz6wseW

— Linda Haglund (@LindHaglund) December 16, 2016

En mysig kväll firade jag jul tillsammans med Finnish American Chamber of Commerce och fungerade som evenemangsfotograf!

Vi åt god lax och jag funderade på all den mängd skaldjur och fisk som jag ska slänga i mig då jag kommer fram till Göteborg. ”Shrimp everyday”, förklarade jag för mina kollegor med glittrande ögon.

För att hålla formen deltog jag och Rebecca i en Christmas WOD i Brooklyn. Vi lyfte skrot och hurrade på varann. Photo by @lisahaefnerphoto.

Ibland när jag lyfter ser jag ut som en riktig knasboll. Men vad gör det så länge som man ser ut som en stark knasboll. Photo by @lisahaefnerphoto.

Jag och Becca var kalasfina i våra hattar. Tack BK Strong och Squad Wod för att vi fick träna med er! Photo by @lisahaefnerphoto.

Jag och Vaspelinaren tog oss upp till Top of the Rock för att skåda utsikten från världens mittpunkt. Vart vi än vände oss var människorna så där jobbigt i vägen och vart vi än tog oss fanns det någon framför oss som antingen rörde sig för snabbt eller för långsamt. Vi utbröt i en unison klagokör för att i nästa stund inse att vi egentligen inte har något att klaga över alls. Vi har det faktiskt bäst insåg vi. Alldeles, alldeles bäst.

Jag tittade ut över staden och tänkte att det här stället kan jag inte lämna. Det går inte. Och samtidigt tittade jag ut över staden och tänkte att nu orkar jag inte mer. Nu vill jag vidare. Jag hoppas innerligt att livet kommer att fortsätta vara minst lika spännande även om jag lämnar NYC. Vi får helt enkelt ta och arbeta på det!

Jag och Veronica vandrade Brooklyn Bridge och spenderade en hel dag i Brooklyn och Williamsburg. Vi såg hasidiska judar tralla ner för gatorna tillsammans med vackra hipsters och hippa Williamsburgare. Vi trivdes stort!

På andra sidan floden ställde vi oss en stund för att se ut över Manhattan. Vilken syn!

I Central Park hade ett tunt istäcke lagt sig över den lilla sjön. Här hade jag planerat att ta mig en roddtur i somras men det blev aldrig av. Det får vänta till nästa besök!

Jag och Veronica vilade fötterna på The Butcher’s Daughter och jag beställde in en Ceasar Sallad med chicken. När maten kom hittade jag ingen jäkla chicken så jag frågade servitören om något blivit fel. ”Nej, nej”, sade han. ”Det här är en vegetarisk restaurang och vi serverar inte chicken. Det står bara så på menyn men egentligen är det friterat ris.” Jag gapade stort till svar men bestämde mig för att inte ta kampen. Friterat ris är dessutom minst lika gott som chicken.

Vi fick sällskap av vackra Victor som berättade att han skulle fira jul i New Hampshire. Jag och Veronica berättade att vi skulle fira jul i Connecticut. Och till Connecticut åkte vi redan tidigt nästa morgon.

Vi hade glädjen att få spendera julen tillsammans med Veronicas släktingar i en vacker Victoriansk villa från 1880-talet. Livet i den lilla staden Stafford Springs var lugnt och stilla. Vi njöt.

Vi klädde granen tillsammans med Veronicas mammas kusin Lasse.

Och vi sov länge på morgnarna och lade oss tidigt på kvällarna. Jag och Veronica är båda trötta efter en hektisk höst. Nu tar vi igen oss.

På julafton åt vi gott och myste framför brasan. Jag sa till Veronica att jag hoppas vi alltid kommer fira jul tillsammans. Det var det bästa beslut vi gjort på länge.

Nästa morgon var det julklappsöppningsdags i sängen!

Och den sista dagen i Stafford gick vi runt och upptäckte byn. På kvällen var det dags att ta sig tillbaka till New York.

Det är otroligt att tänka att jag bara har några dagar kvar i New York. Nyårsafton kommer att firas i Helsingfors och flyttlasset till Göteborg går redan den tredje januari. Nu är det snabba svängar!

Nu är det dags att säga hejdå.