La vida Linda

Plötsligt fyllde jag 26, fick säga hejdå till New York och flög hem till Finland var jag firade ett härligt nyår i Helsingfors. Att komma hem kändes underbart och jag blev glad och överraskad av det fina mottagande som jag fick av både vänner och familj. Men tiden var knapp! Och mina fyra korta vinterdagar i staden som en gång var min, flög förbi.

Jag tömde min lägenhet, min vind och mina kappsäckar. Och började gå igenom alla de ägodelar som jag samlat på mig under 26 års tid. Veronica kom förbi och fick fungera som slängkonsult, och när allting var sorterat, packat och klart, hade jag blivit minimalist. Jag sade upp min lägenhet på Villagatan och gjorde mig redo för att flytta till Göteborg!

När jag skriver det här har jag redan hunnit spendera ett par dagar i Götet. Och jag är förälskad i min nya stad!

Men mer om det senare.

Becca kom över och firade den sista kvällen i Harlem med mig. Det gjorde ont att lämna staden som jag skapat så många härliga minnen i. Allt jag varit med om under året som gått rullades ihop till en liten boll som lade sig i halsen på mig, och när jag tog mig till flygfältet nästa morgon, gjorde det pipi. Jag kunde knappt titta ut genom fönstret, där skyskrapor, broar, och oändliga möjligheter bara susade förbi.

Vackra New York!
.

Jag hoppade på flyget till Helsingfors och kände mig trött, nedstämd och uppgiven. Det var inte sådär bara att lämna ett ställe som jag älskat så. Och det var inte sådär bara att säga hejdå till vänner som blivit mig nära och kära under min tid i New York. Jag och den lilla bollen i halsen lutade oss tillbaka i flygstolen och försökte få sömn.

När jag kom hem var det plötsligt nyår och en alldeles underbar kväll med härliga vänner väntade på mig i Esbo. Det var så härligt att få återse dem som jag älskar mest, och jag njöt av allt skratt!

Jag älskar er! Tack för att ni finns!

Vi snapsade, sjöng, stojade och skrattade. Världens bästa värd och värdinna hade förberett en helvegansk nyårsmiddag och sällan har man blivit så uppiffad som man blev på nyårsfesten hos Wille och Julia. Tack för allt!

Nästa morgon vaknade jag upp på Villagatan och det var dags för mig att ta tag i saker. Projekt ”Gör dig av med lägenhet och allt du äger på två dagar” väntade på mig och det var bara att sätta i gång.

Jag började dagen med en stor kaffe hos Fazer på andra sidan gatan och försökte att inte bita på naglarna, även om jag var nervös över att inte hinna med allting i tid.

Mycket av mina ägodelar fick åka till loppis. Var de kommer att bli någon lycklig människas bästa loppisfynd någonsin.

Det är klart jag har saknat Helsingfors. Jag hade bara glömt att jag saknade det.

När det var dags för lunch mötte jag upp Pontus och Frida.

Pontus är en av mästarna bakom den fantastiska Uppbrottspodden som alla bara måste lyssna på. Direkt!

När vi skulle äta lunch på Sushi Bar flockades Pontus fans utanför restaurangen och det blev nästan lite jobbigt. (Podden har bara en så otroligt kraftig inverkan på folk. Lyssna så förstår ni!)

Ett av fansen försökte fånga Pontus uppmärksamhet genom att bära en korg på huvudet. Kanske kan man se korgen som en form av symbol. För instängda känslor. Och ett brustet hjärta.

Vackra Helsingfors är min vackra hemstad! Jag såg staden med nya ögon.

Den sista kvällen på Villagatan kom snöfallet.

Visst gör det ont att gång på gång säga hejdå. Men sådant är livet. Vi föds och dör och föds igen. Och det är först när man ger upp som det kan bli något nytt!