La vida Linda

Det har gått lite på två veckor sedan jag landade i den här otroliga staden och för varje dag som går börjar jag få ett lite bättre grepp om hur saker och ting fungerar här. Under min första tid i New York har jag också haft lyckan att få ha sällskap av Dennis och det har varit en fantastisk upplevelse att upptäcka staden tillsammans. I dag var det tyvärr dags för honom att åka hem och nu fortsätter jag äventyret på egen hand. Det känns lite tungt just nu men efter en natts sömn är jag säkert energisk, excited och nyfiken på världen igen.

En kollega till mig frågade i dag om hur jag trivs i USA och jag berättade att jag är jätte nöjd och glad över att vara här men att jag ser fram emot att bli bättre på att läsa amerikaner. Hon bad mig förklara vad jag menade och jag svarade med att berätta att man i Finland faktiskt alltid menar allt det som man säger. Simpelt och bra, eller hur?

Jag har nämligen ännu lite svårt att förstå mig på den amerikanska kulturen och ibland är det inte helt lätt att avgöra vad människor menar och inte menar här borta. Jag har äntligen börjat inse att den klassiska ”How are you”-frasen inte är en riktig fråga och att gåvor är något som hör till vid de flesta tillfällen. En inbjudan kan ofta vara mer av en artighetsfras än ett seriöst förslag och att inte ge dricks är nästan värre än att ta en springnota. Den som vill komma långt ska också se till att alltid vara på sitt bästa humör eller åtminstone låtsas vara det.

I går åt jag och Dennis en avskedsmiddag i Koreatown. Det var spännande och roligt men inte särskilt gott. Allting såg väldigt tilltalande ut men smakerna var nog lite för konstiga för mig. Koreakorven bestående av grisblod och inälvor blev i varje fall ett minne för livet.

Som tur hade vi lyckats beställa in även en god rätt. Fried dumplings!

Dennis analyserar innehållet i min skaldjursrätt.

Och hugger i!

Koreakorven var spännande men inte god. Medan jag åt av korven började Dennis Googla upp vad det var den innehöll. Egentligen ville jag inte veta.

Utsikten från den sjätte våningen av Scandinavia House är otroligt vacker. På Park Avenue rusar de gula taxibilarna förbi.

Det här året kommer jag att få arbeta med organisationens Book Club. Nästa vecka ska jag börja läsa den första boken ”The Prophets of Eternal Fjord” av Kim Leine.

I dag besökte jag en rundvandring på vårt galleri. Den här vintern ställer vi ut den danska konstnären Vilhelm Hammershøi.